Det började med en enkel tanke: vi skulle byta ut några gamla eluttag som hade blivit fula och gulnade. Inget stort, inget avancerat, bara ett litet lyft i vardagsrummet och sovrummen. Men när elektrikern kom för att titta på jobbet, stannade han upp vid elcentralen och såg allvarlig ut. ”Det här är värre än ni tror”, sa han. ”Hela systemet är från 60-talet och är inte dimensionerat för dagens belastning. Om ni ändå ska byta uttag borde ni överväga att göra om allt på en gång.”
Orden hängde kvar i luften länge efter att han gått. Göra om allt. Det lät som ett mastodontprojekt, något som skulle ta veckor och kosta en förmögenhet. Samtidigt förstod jag poängen. Att lappa och laga är sällan billigare i längden, och med el är riskerna för stora för att chansa.
Vi bad om en offert från elektriker Stockholm. När den kom var summan hissnande, men inte chockerande. Vi hade räknat med att det skulle kosta, frågan var bara om vi var beredda att betala priset för trygghet och framtidssäkring. Efter några samtal, lite räknande och en hel del funderande bestämde vi oss för att göra det. Hela huset skulle få ny el.
Planeringsfasen var intensiv. Elektrikern kom tillbaka, gick igenom rum för rum, frågade om våra behov och önskemål. Var ville vi ha uttag? Behövde vi fler än vi hade? Vad skulle vi ha i framtiden? Det var som att rita om hela husets nervsystem, och vi fick tänka igenom saker vi aldrig tidigare reflekterat över.
Sen började själva arbetet. Det var omtumlande. Rum efter rum stängdes av, möbler flyttades, damm spred sig överallt trots plast och skydd. Elektrikerna var där från morgon till kväll, metodiskt arbetande, med verktyg och maskiner som lät och lät. Vi bodde kvar under tiden, vilket innebar en del anpassningar, men vi hade bestämt oss för att det var värt besväret.
De största överraskningarna kom när väggar öppnades. Där bakom tapet och panel fanns en värld av gamla lösningar, udda kopplingar och ibland rent av farliga installationer från tidigare ägare som gjort jobbet själva. Elektrikern skakade på huvudet flera gånger och konstaterade att det var tur att vi inte råkat ut för en brand. Det var en obehaglig tanke, men också en bekräftelse på att vi gjort rätt som satsade på en helomdragning.
Efter några veckor var det klart, allt tack vare elektriker Huddinge. Nya centraler, nya kablar, nya uttag, nya strömbrytare. Allt fräscht, modernt och framför allt säkert. När vi gick runt och tittade märkte vi knappt skillnaden, förutom att allt fungerade som det skulle. Inga fler proppar som löste ut, inga fler konstiga ljud från elcentralen, inga fler orosmoln vid horisonten.
Det som förvånade mig mest var hur mycket vi lärt oss under resans gång. Från att ha varit totalt okunniga om el hade vi fått en grundläggande förståelse för hur systemet fungerar, vad som är viktigt att tänka på, och hur man undviker problem i framtiden. Elektrikern hade inte bara gjort ett jobb, han hade utbildat oss, gett oss kunskap och trygghet.
Idag, flera år senare, tänker jag sällan på elen. Den bara finns där, pålitlig och osynlig. Men när jag någon gång öppnar elcentralen för att felsöka något, ser jag de fina märkningarna, de ordentliga kopplingarna, den proffsiga installationen. Då påminns jag om den där tiden, om alla beslut, alla orosmoln, alla pengar. Och jag tänker att det var värt det. Vartenda öre.